Frisör och hårvård har en lång historia i Kina. Redan under klankommunens period var folk vana vid att binda håret med hårnålar, och fenomenet med rufsigt hår var inte vanligt längre. Forntida människor använde ofta baljor för att tvätta sitt hår. Skidan är frukten av baljväxten akacia, som produceras över hela Kina. Skidan innehåller saponin, som är ett starkt emulgeringsmedel, och dess vattenlösning har rengöringsmedelsegenskaper. Under Qin- och Handynastierna var den nationella makten stark, kulturen och konsten blomstrade och frisyrerna blev mer och mer utsökta. Begreppet hårvård har också börjat ta form. Under den östra Han-dynastin sa Liu Tao i Zhize's"Shige":"Ze, människor's hår är alltid visst, att motivera dem.""ze" här syftar på fett, som är en sorts produkter gjorda av fettmaterial som används för att återfukta ansikte och hår. Under Tangdynastin var samhället välmående, och Sidenvägen främjade utbytet av kinesiska och västerländska kulturer, vilket resulterade i nya utvecklingar inom frisör och hårvård.
Efter att ha gått in på 1900-talet har begreppet frisör och hårvård trängt ytterligare. I början av nittonhundratalet var spånvatten en gång populär som hårvårdsprodukt. Spånvattnet är vattnet indränkt i spånet som trycks ner av planet när träarbetaren arbetar. Vanligtvis används sycomorspån. Akvarellen på denna träbubbla är ljus, lätt klibbig och doftande, vilket kan göra håret mjukt och glänsande. På 1920-talet började man använda hårolja och hårvax. I Shanghai på 1940-talet var frisör- och skönhetsbranschen redan relativt utvecklad. I slutet av 1970-talet började balsam komma in i Kina och bröt vanan att bara schamponera hår.
På 1990-talet, med den ökande påverkan av olika faktorer som miljöföroreningar, permanentning och färgning, ökade också sannolikheten för hårskador. Därför ägnar människor mer uppmärksamhet åt hårvård.